En skola gjord för aktivitet

På Frederiksbjerg Skole i Århus i Danmark klättrar eleverna bokstavligen på väggarna. Här är möjligheter till aktivitet inbyggt i själva skolhuset. Skolan har rönt stor uppmärksamhet för hur den arbetar med fysik och kognition.

Först tar man den breda klätterväggen innanför stora entrén, håller sen utkik efter tarzanlianerna. Den som vill tar en liten omväg för att få en pulshöjare på löparbanan i korridoren i närheten, sen är lektionssalen strax till vänster.

Så kan en väganvisning se ut på Frederiksbjergs Skole. Den är inte som andra, det får alla erfara som kliver in genom entrén. Där finns inte en central trappa, utan i stället en central klättervägg. Vid sidan av klätterväggen finns trappor för den som inte har lust just nu. Men de flesta elever föredrar att leka sig fram genom skoldagen, om inte i klätterväggen, så i ninjaringarna, på löparbanan eller i danssalen.

I denna skola får eleverna rörelse under hela skoldagen, såväl utanför som under lektionstid.

– Vi har en timme rörelse varje dag, i stationerna inne i skolan, på bollplanerna utanför, på löparbanan runt skolbyggnaden eller i idrottssalen. Det håller alla lärare i. Det är viktigt att även lärarna rör på sig. Det handlar om deras arbetsmiljö men också om att de är en förebild för eleverna, säger rektorn Jette Bjørn Hansen.

Dessutom har eleverna två idrottslektioner varje vecka.

Upprinnelsen till det som kom att bli en av de mest uppmärksammade skolbyggnaderna i Danmark var en urväxt skola, en initiativrik rektor, och ett lärarkollektiv med stor lust till förändring.

Jette Bjørn Hansen är fortfarande ett år efter inflyttning upptagen med processen att följa upp hur lokaler och inredning fungerar, och föreslå förändringar för en ännu bättre uppfyllelse av lärarnas och skolledningens vision. Pedagogerna har stort inflytande över utformningen men det innebär också väldigt mycket extraarbete.

– Det överraskade mig att det krävdes så mycket av oss att få allting att fungera. Bara en sån sak som att få inventarier på plats, konstaterar hon.

Framtidens skola

Frederiksbjergs Skole har alltså kommit till som ett svar på lärarnas och skolledningens gemensamma undersökande av hur framtidens undervisning ska ske, och hur framtidens skola ska se ut. Den gamla skolan var sedan flera år tillbaka för liten, och när det nu skulle byggas nytt fanns möjlighet att göra det riktigt bra. Lärarna ville vara med och bestämma.

Romerska ringar
På Frederiksbjerg Skole får eleverna rörelse under hela skoldagen. Ninjaringarna är populära.

– Jag märkte en stor lust hos medarbetarna att förändra skolan så vi inledde en visionsprocess. Vi for på konferens i två dagar och talade intensivt om framtidens skola, och vi kom hem med ett fullt visionsupplägg. Fem månader där- efter fattade kommunen beslut att bygga den nya skolan, berättar Jette Bjørn Hansen.

Grundläggande i visionen var att kropp, hjärna och inlärning är en helhet. Den nya skolan skulle stötta alla delar i den helheten.

Frederiksbjergs Skole har inte varit dyrare att bygga än en ”vanlig” skola. Skillnaden har varit det starka samarbetet mellan lärare och utförare. Själva byggnaden skulle alltså stötta en undervisningsform som integrerar aktivitet, i ett nötskal skulle ingen längre sitta sig igenom skoldagen. Eleverna skulle få en sammanhängande skola med variation i undervisningen. Och de skulle öka resultaten.

”Grundläggande i visionen var att kropp, hjärna och inlärning är en helhet. Den nya skolan skulle stötta alla delar i den helheten.”

Idén föddes 2010, beslut att bygga fattades i mars 2011, ett vinnande förslag från arkitektkontoret Henning Larsen fanns i december 2013 och skolan stod färdig i augusti 2016.

– Vi har medverkat till byggprogrammet med vår vision och med en pedagogisk katalog, och med utgångspunkt från det utsågs vinnarprojektet i arkitekttävlingen. Därefter har vi åter kommit in i processen i samarbete med arkitekt, ingenjörer och landskapsarkitekter. Vi har haft stor möjlighet att påverka, även om det funnits ramar genom arkitektbyråns design.

Hela vägen har alltså lärare i alla ämnen varit involverade i de pedagogiska aspekterna av utformningen av skolan. Från den idé som gav upphov till skolan, till workshops och dialog med de arkitekter som därefter skulle göra verklighet av den. Samarbetet pågår fortfarande – inredningen förändras efterhand som lärarna ser hur lokalerna kan stötta undervisningen.

Skolreform med fokus på rörelse

Bland lärarna finns en stark känsla av att vara föregångare. En skolreform med fokus på rörelsens betydelse för inlärning kom i Danmark 2013. 2016 blev Frederiksbjergs Skole utnämnd till Årets skolbyggnad i Danmark. I motiveringen står bland annat att man har tagit skolreformen på allvar när skolan planerades och byggdes.

Sedan dess framhålls Frederiksbjergs Skole i danska och utländska medier som ett gott exempel på reformens intentioner.
– Skolan är byggd för den praxis vi införde. Man kunde tro att reformen hade modellerats på vår vision, utbrister Jette Bjørn Hansen nöjt.

Skolkorridor fönster barn

Spaningen efter framtidens skola var uppenbart på rätt bana. Men hur ser då skolan ut? Ja, till att börja med är den designad för att locka till rörelse. Huset är byggt i tre våningar, och själva utformningen är livlig, med fönster som är asymmetriskt placerade. Fönsternisherna är djupa, och här tycker många elever om att sitta och plugga. Överallt i skolan finns stationer för rörelse som är svåra att motstå för barn. De stannar till vid dem på vägen mellan lektionssalarna och går till dem under rasterna.

Här finns en twisterbana, till exempel, med spelet twister: eleverna snurrar på ett hjul med färger som berättar var händer och fötter ska sättas – på golvet finns prickar med motsvarande färg. Utmaningen drar åt yogahållet. En mycket lång korridor har målats som löparbana för ordentlig pulshöjning, och det finns romerska ringar och klätterrep för styrka och balans.

På skolan finns också elever med olika funktionsnedsättningar.

– Stationerna fungerar för alla elever, och bidrar till förbättrad motorik även för dem som inte har en normkropp, säger Jette Bjørn Hansen.

Ingen särskild anpassning har gjorts utöver de krav på tillgänglighet som ställs i dansk lag, med ramper och tillgängliga toaletter. Alla använder byggnadens möjligheter efter egen lust och förmåga.

Användas pedagogiskt

När en dansk kommun bygger skola avsätts 1 procent av kostnaderna till konst. Tre krav ställdes för de konkurrerande arkitektbyråerna:  Konsten skulle kännas angelägen för barn och unga, den skulle kunna användas pedagogiskt, den skulle beröra eller överraska.

”Sittande är den nya rökningen. Det är viktigt att eleverna kan hålla kropparna upprätt. Och blir de trötta så signalerar kroppen det, så läraren kan skifta aktivitet.”

– Det finns också en annan form av rörelse, den mentala. Det var viktigt för oss att det skulle finnas mycket att titta på. Dels har vi så många spännande konstverk i skolan, och dels har vi satt upp bilder, utsmyckning och saker som vi själva arbetar med. Så vi får överraskningar mentalt, det är en del av den psykiska sundheten, berättar Jette Bjørn Hansen.

Själva undervisningen är också designad för rörelse. Det traditionella klassrummet har bytts ut mot något som påminner om aktivitetsbaserade kontor. Ämnena är organiserade i klungor, och i varje klunga finns tre lokaler. Varje lokal har en trappa för genomgångar med läraren. Detta är det tillfälle då läraren har alla samlade.

Korta genomgångar

Genomgångarna är korta, omkring femton minuter, och eleverna sitter i trapporna under tiden. När det inte är genomgång arbetar de individuellt i en del av salen som är avsedd för fördjupning, eller så arbetar de tillsammans i grupper vid stora bord i en annan del som är avsedd för samarbete, eller projektflöde, som det kallas på Frederiksbjerg.

– Skolan är byggd i tre plan, och vi flyttar oss mellan lektionssalar avsedd för olika ämnen i stället för att stanna i samma klassrum. Människor har två ben. Det innebär att vi kan flytta oss till lokaler som är inredda för våra behov. Ska vi se en film så går vi ner i teatern, till exempel.

Byggnad och inredning stöttar också koncentrationen:

– Arkitekturen ger visuellt stöd: I trappan är vi stilla och lyssnar, och rummen är kodade för det ämne som ska studeras i dem. För studier i franska finns ett rum med franska citat och bilder från Frankrike på väggarna.

Olika strategier har till en början använts för olika åldrar: upp till klass tre är alla eleverna kvar i sina klassrum. De små rör sig ändå, för dem är skolan som en stor lekplats. I trean börjar eleverna använda de kodade salarna.

– Det blev bra från början med de yngsta och med mellaneleverna. Men med de största behöver vi jobba mer. Där har vi ingen förmedlingstrappa, vilket är synd. Och kodningen i salarna med projektflöde och individuellt arbete finns inte på samma sätt, berättar Jette Bjørn Hansen.

Klättervägg, rep, barn
Hela skoldagen influeras av rörelse, såväl utanför som under lektionstid.

I fråga om de äldre elevernas studiemiljö pågår ett förändringsarbete, även de ska få den tydliga indelningen i områden för samarbete och fördjupning. De äldre var också något misslynta med att elever och lärare bara har pallar att sitta på – de vill gärna ha ryggstöd.

Troligen får de inte sina önskemål uppfyllda här:

– Sittande är den nya rökningen. Det är viktigt att eleverna kan hålla kropparna upprätt. Och blir de trötta så signalerar kroppen det, så läraren kan skifta aktivitet.

Skolan har inte funnits i mer än tre terminer, så det dröjer innan det går att få tillförlitliga mått på vilka resultat som kommer ut av nytänkandet. Men vartannat år görs kvalitetsbedömningar av skolorna i varje kommun, som särskilt på området hälsa visar att Frederiksbjergs Skole ligger bra till; eleverna här väger mindre, får mer pulshöjande motion och svettas fler timmar än genomsnittet.   

Vad satsningen på Frederiksbjergs Skole hädanefter leder till återstår att se. Vad som står helt klart är att skolan och lärarna är fast förankrade i framtiden:

– Vi har önskat detta och vi har fått det. Och vi ska inte gå tillbaka till det gamla.

Här kan du läsa om hur Sverige kan inspireras av Danmarks rörelsesatsningar.

Marika Sivertsson

Marika Sivertsson

Frilansjournalist med inriktning mot migration, vård och omsorg. Hon är socialantropolog och statsvetare i botten och medverkar förutom i tidskriften Elevhälsa även i tidningen Äldreomsorg samt i Förskoletidningen som också ges ut av Gothia Fortbildning.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant