”Fördjupning ger engagemang”

Livets väsentligheter ryms i juridiken. Den handlar egentligen om kött och blod, och om de gränser och möjligheter som vi människor agerar inom.
Därför jobbar integritetsexperten och läraren Staffan Olsson fortfarande, åtta år efter att ha blivit pensionsfähig. Det är inte juridiken i sig som drar, det är livet.

Det var så klart emot reglerna. Men Staffan Olsson skulle intervjua Pelle på Hallfängelset. Pelle var ordförande i internernas organisation FFCO, som drev kampen för bättre villkor på fängelserna. Skulle redaktörerna nappa behövdes en bild på honom, så Staffan Olsson smugglade in en kamera på Hallfängelset. Ja, han smugglade ut den också.  Och artikeln publicerades i flera tidningar.

– Riktigt allt som hände under de fem åren jag var lärare på Hall vill jag nog inte berätta om, även om det är preskriberat nu. Det här var ju på sjuttiotalet. Men det passade mig utmärkt att jobba som lärare på fängelset, att få ställa upp för de som har det svårast.

”Integritetsfrågorna bar för mig,  jag kunde göra något av dem.”

Senare i livet skulle trådarna dela sig, läraren Staffan Olsson skulle bli juridikexpert, samhällsdebattör, författare, utbildare och frilansjournalist. Trådarna skulle också tvinna sig: i de olika egenskaperna handlar hans arbete i stort sett uteslutande om olika aspekter av integritet och om att sprida kunskap.

– Integritetsfrågorna har på ett sätt hängt med från fängelset. Jag bröt själv mot tystnadsplikten när jag gick hem och berättade för min flickvän om Svartenbrandt som var en av mina elever …

Hallfängelset var det första lärarjobbet, tillsammans med kom-vux i Södertälje. Efter det första intrycket – det var lite främmande – kände han sig snart vara i sitt rätta element. Här fanns vanliga människor med svåra livsöden och som regel låg utbildning. Tre morgnar i veckan under fem års tid trampade han dit på sin cykel. På eftermiddagen trampade han tillbaka för att undervisa på barnskötarutbildningen på kom-vux.

Rätten till integritet
Hem till honom kom dåförtiden interner som avslutat sitt straff för att tenta av. Eller bara för att säga hej. De var alltid välkomna.  

Men just denna dag på håller en tekniker på att installera om larmet i Staffan Olssons hus utanför Södertälje. Två gånger har han haft inbrott, 2005 och 2015. Den andra gången försvann inbrottstjuvarna illa kvickt, tack vare att larmet gick. Men den första gången fanns inget larm, då gick de ordentligt igenom lådor och skåp innan de lämnade hans hem.

–  De fick med sig en dator, värdesaker och utländsk valuta som jag hade inför resor. Men värst av allt var att de tafsade på min personliga integritet. Det är ju sådant som sekretess och tystnadsplikt handlar om – när någon går in och rotar bland personliga prylar.

Kött och blod, alltså. Rätten till integritet är mer än etiska regler och lagtext.
– Jag gillar lagstiftning. Men min utgångspunkt är en kontext där människor konfronteras med den, där man blir indragen i den och måste förhålla sig till den. Det är då det börjar brännas. Alla måste fundera på det egna förhållningssättet, på sina ställningstaganden.

”Alla måste fundera på det egna förhållningssättet, på sina ställningstaganden.”

Exakt hur det gick till när läraren blev juridikexpert finns det inget snabbt svar på. Det har funnits en juridisk riktning ända sedan Staffan Olssons första utbildning till civilekonom, där rättsvetenskap ingick. Men redan efter sju månaders tråkigt utredarjobb på Sida övergav han den banan för att bli lärare, och som sådan blev han fackligt förtroendevald. I det fackliga arbetet kom lagstiftningsfrågorna nära på riktigt, för första gången.

Som lärare i social omvärldsorientering fick han sedan bena ut den nya sekretesslagen som kom 1981, och den nya socialtjänstlagen som kom 1982. Han skrev ihop fallexempel, och det blev så småningom en bok för barnomsorgen. Sedan har han utvecklat sina kunskaper när tillfälle funnits, och när nya samarbeten uppstått.  

Fördjupning har varit hans sätt att få arbetslivet att lyfta, att göra det till mer än bara arbete.

– Fördjupning ger engagemang, och om man är lagd åt det hållet också ett intresse av att förmedla det man kan. Och integritetsfrågorna bar för mig, jag kunde göra något av dem.

Och ju mer han kunde, desto fler yrkesgrupper sökte samarbeten. Och desto mer lärde han sig.

– I kontakt med personal märkte jag vad som var viktigt att kunna. Förskolan samarbetade med deltidsförskola, hur kan man lämna uppgifter där? Och polis och socialtjänst kom efterhand in allt mer i mitt fokus. Att barn far illa har varit ett väldigt stort område för mig sedan 80-talet.

Det kan hända att riktningen mot integritetsfrågor uppstod redan i uppväxten. Mamman var sjukvårdsbiträde och den pappa som fanns där för honom var vaktmästare på Frösö sjukhus, ett mentalsjukhus. Pappan som inte fanns där för honom försvann redan när Staffan Olsson var en liten bebis på sex månader.

– Det är väldigt svårt att säga hur man påverkas. Men jag är uppväxt i enkel arbetarklass, och i min uppväxt finns utsattheten närvarande, konstaterar han.

Bas i Södertälje
Han lägger snabbt till att själva utsattheten kan vara ett spännande område intellektuellt, det finns så många spektra i att fara illa. När allt är bra är det helt enkelt bra.

Här blir vi utfösta i trädgården, larmet ska provas. Det är lite ruggigt, en hösttrött malva har fått breda ut sig vid knuten och gräset är vildvuxet. Just nu döljer tomten noga det trädgårdsintresse som Staffan Olsson säger sig ha.

– Jag åkte till Jämtland 6 juni och kom tillbaka 31 augusti. Vad ska jag göra? Trädgården måste få leva sitt eget liv …

Södertälje är basen. Han bor kvar i hyresrättsvillan som han delade med sin hustru Agnete från 1980 fram till dess att hon gick bort 1999, här har han nära till de tre pojkarna och deras barn. Och här finns vänner.

Men så finns också ett fritidshus i Ångermanland, där mamman växte upp, och ett fritidshus i Jämtland.  Norrut är det gott att vara: särbon sedan femton år tillbaka bor i Staffan Olssons jämtlandskommun Bräcke. Där finns bra fiske, vacker natur och på många sätt friskare luft.

”Människor är väldigt osäkra när det gäller lagstiftningen, de frågor jag får handlar om det: Får vi göra så här?”

–  Där finns en känsla av att människor behövs. Vänligheten gentemot flyktingar är större, men också de holländare och tyskar som köper sommarhus och bosätter sig i Jämtland är välkomna. Så ser det ut där, säger han med ett litet stråk av patriotism.

Han muttrar i förbifarten något om Skåne, en av många snabba referenser under samtalet som har att göra med utsatthet och hur vi agerar i närheten av den. När det inte är juridiken som ger rösten en underton av hetta, så är det rättvisan.

Engagemanget hörs när Staffan Olsson talar om hur utsatta människor möter krav som de inte har en chans att leva upp till, just på grund av utsattheten. Och när han talar om missbruket av vårt sätt att uttrycka oss, hur främlingsfientligheten smygs in i våra trygga och invanda talesätt.

–  Jimmie Åkesson säger att vi ska ”ta seden dit vi kommer”. Det tycker jag också att man ska, vi som tillhör gammal arbetarklass känner igen oss i det. Men vad menar han? Att man ska ta en sup på fredagskvällen? Kanske ska man grilla? Jag ska nog skriva nånting om det.

Känner han att något borde skrivas så gör han det (nämnda debatt publicerades för övrigt inom ett par veckor).  Förutom debattartiklar i första hand i Länstidningen skriver han för tidningen Socionomen, där han också suttit i redaktionsrådet i tjugo år.  Och i tidningen Socialpolitik, samt i begravningsbranschens tidning Memento, som enligt honom är överraskande livaktig.

Almanackan är full
Han tänker noggrant hela tiden, i stort sett.
– Men jag är bra på att koppla av också, och jag är kanske inte lika energisk som för fem eller tio år sedan. Man kan inte säga att min bästa tid är nu, inte åldersmässigt. Det känns kymigt att behöva lägga av med jobbet så småningom.

Än så länge finns inga sådana planer. Almanackan är rätt full. Och eftersom GDPR givit hela Sverige huvudbry ska Staffan Olsson före nyår skriva ett nytt kapitel i boken Sekretess och anmälningsplikt i förskola och skola som samtidigt får en uppdatering även på andra områden. Det blir den sjunde upplagan. Hans arbetstakt är ungefär 60 procent av en heltid och hans tillgänglighet innebär att han, vart han än kommer, uppfattas som en vandrande uppslagsbok.  

–  Jag försöker få bort lite av den känslan omkring mig. Men något måste jag ju kunna efter fyrtio år med de här frågorna. Och människor är väldigt osäkra när det gäller lagstiftningen, de frågor jag får handlar om det: ”Får vi göra så här?”
Han ser ofta att man i verksamheterna sätter upp gränser som egentligen inte finns. Vanligtvis beror det på att det i toppen finns chefer som inte kan juridiken, som hårdbevakar sina positioner, och som i den andan helt enkelt hittar på – freewheelar lite.

–  Sådana chefer ska man se upp med. Att sådant får pågå i en verksamhet beror på att kunskaperna brister, både hos den som sätter gränser godtyckligt och hos dem som inte vågar ifrågasätta.
Hettan hörs tydligt. Staffan Olsson lär inte kasta in lagboken än på ett tag.

Om Staffan Olsson

Ålder: 73 år.
Familj: Särbo Birgit i Jämtland, tre vuxna barn samt barnbarn.
Bor: Södertälje.
Yrke: Föreläsande och skrivande pensionär.
Utbildning: Civilekonom med nationalekonomisk inriktning, men utbildad gymnasielärare senare i livet.
Drivkraft: Rättvisa, humanism, engagemang.
Frivilligengagemang: På 70- och 80-talen aktivist i Chilekommittén, sedan många år engagerad i Hyresgästföreningen.
Böcker vid min säng:Tjugo brev till en vän av Svetlana Allilujeva, Stalins dotter.
Önskar mig mest av livet just nu: Hälsa, ork, hyggligt med år kvar i livet samt friska släktingar och vänner.

 

Marika Sivertsson

Marika Sivertsson

Frilansjournalist med inriktning mot migration, vård och omsorg. Hon är socialantropolog och statsvetare i botten och medverkar förutom i tidskriften Elevhälsa även i tidningen Äldreomsorg samt i Förskoletidningen som också ges ut av Gothia Fortbildning.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant