Sekretess och tystnadsplikt

I dag är de allra flesta inom skolan medvetna om vikten av att följa lagstiftningen gällande den sekretess och tystnadsplikt som ska värna och skydda integriteten för våra elever. Men det gör också att vi inte sällan ställs inför svåra etiska och juridiska överväganden.

Tystnadsplikt tas ofta som något självklart i dagens skola. Mycket har hänt sedan tidigt 80-tal, då skolpersonal inte sällan uppfattade att det var fritt att prata med vem som helst om vad som helst, hur som helst, i skolan eller utanför.
Nu har medvetenheten ökat och de flesta inser att viss försiktighet behövs när elevers och deras närståendes förhållanden diskuteras. Men oklarhet finns fortfarande, inte minst när det gäller gränsdragningen, den kritiska linje som å ena sidan markerar lagligt och etiskt lämpligt område, å den andra det olagliga och klart olämpliga.

Varför finns tystnadsplikten och behövs den verkligen? Svaren på dessa frågor kanske tycks självklara men är det inte. Tystnadsplikt och sekretess är en inskränkning i den offentlighetsprincip som bland annat ger yttrande- och meddelarfrihet till oss alla, det vill säga rätten att uttala vad vi vill och även vända oss till massmedia med tips av olika slag. Frågan blir då varför den rätten i vissa fall ska inskränkas?

”Alla i skolan har tystnadsplikt, men med olika styrka.”

Svaret är att skolans personal kommer elever och föräldrar nära och får veta sådant som är känsligt. Därför ska tystnadsplikt och sekretess gälla för många slag av uppgifter som finns i skolan som exempelvis stödbehov, sjukdomar, skyddade personuppgifter, personliga- och familjeförhållanden med mera. Det gäller när uppgifter lämnas ut muntligt, skriftligt eller på annat sätt, som vid blinkningar och nickar! Med sekretess avses främst förbudet att utan lagstöd lämna ut hemliga handlingar/dokument, den så kallade handlingssekretessen.

Alla i skolan har tystnadsplikt men med olika styrka. Strängast är reglerna för elevhälsans medicinska insats, EMI. Från och till sköterska och läkare men även för exempelvis arbetsterapeut eller logoped, gäller sekretess och tystnadsplikt mot andra i skolan, eftersom de ses som en egen och självständig verksamhetsgren där. Ett samtycke/medgivande från den det berör öppnar för att lämna uppgifter. För ett ungt barn samtycker vårdnadshavarna, för en myndig elev gör eleven det själv och i mellanläget, när ett barn är 12–17 år, kan i många fall ett samtycke behövas från såväl elev som vårdnadshavare. I komplicerade situationer och när vårdnadshavare kan tänkas ha olika uppfattningar, kan den ena eller båda vårdnadshavarnas medgivande behövas. För detta finns inga exakta riktlinjer.

Sträng tystnadsplikt
För elevhälsans personal i övrigt råder sträng tystnadsplikt medan lärare och annan skolpersonal har mindre sträng. Detta är dock inget hinder för kommunikation dem emellan. Här är det etiken och lämpligheten som sätter gränser. Det vill säga: känsliga uppgifter ska endast lämnas till andra om det behövs för arbetets skull. För en noggrannare beskrivning av begreppen sträng och mindre sträng sekretess och etiska förhållningssätt i skolans praktik hänvisar jag till min bok Sekretess och anmälningsplikt i förskola och skola.

I skolan pågår ett omfattande flöde av information. Ett flöde som ska bygga på ett behov. Uppgifterna bör vara arbetsrelaterade, det vill säga de ska lämnas till andra befattningshavare som har nytta av uppgifterna i sin kontakt med eleven eller dennes närstående. Elevhälsan kan, med undantag för EMI, på etisk grund informera varandra och en rektor, lärare, mentor, studie- och yrkesvägledare, praktikant eller fritidspedagog. Alla dessa, men även många andra yrkesgrupper i skolan, befinner sig inom samma sekretessområde.

”Ett samtycke ska vara informerat, det vill säga den som samtycker ska noga veta vad hen går med på.”

Inom EMI gäller på samma sätt att etiska överväganden ska göras vid intern kontakt. Etiska bedömningar är alltså helt dominerande i skolans interna verksamhet, medan tystnadsplikten vid dessa kontakter spelar en mindre viktig roll. Då andra utanför friskolan eller skolmyndigheten informeras är det tvärtom. Med skolmyndighet menas här, och fortsatt i texten, statliga, kommunala och landstingsdrivna skolor som lyder under samma nämnd med förvaltning och politiker. Sekretess gäller nämligen mellan myndigheter men inte mellan skolor som tillhör en och samma nämnd.

Elevhälsan består av fyra olika slags insatser: medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska. Men tystnadsplikten hindrar inte att andra vid skolan deltar vid elevhälsans möten när det behövs. Det kan exempelvis gälla en studie- och yrkesvägledare eller en mentor. Då måste EMI beakta vad man kan säga till andra vid mötet. För praktikanter i elevhälsans verksamhet eller lärarstudenter som gör sin verksamhetsförlagda utbildning på skolan gäller samma regler som för andra, de bör informeras och kan delta i möten vid behov.

Skolpsykologen
Jag får många frågor om skolpsykologers ställning sekretessmässigt. De tillhör som legitimerade yrkesutövare hälso- och sjukvårdens personal och för patientjournal vid patientkontakt av olika slag. Men en psykolog kan och är skyldig att vid behov informera andra vid skolan om exempelvis resultatet av en utredning. Psykologen ska alltså, till skillnad från EMI:s personal, vara behjälplig med kartläggningar av elevers förmåga att tillgodogöra sig utbildningen. Därför har lagstiftaren funnit det olämpligt att lägga psykologens sekretess/tystnadsplikt i samma verksamhetsgren som EMI. Denna fråga har diskuterats och utretts många gånger, utan förändring.

Ibland händer det att skolan anlitar elev-   hälsopersonal via deras egna företag eller andras. Skollagen medger till exempel att elevhälsans tjänster kan köpas på det sättet. Då bör detta regleras så att det blir tydligt att det är en viss eller vissa bestämda personer som får uppdraget och att den dokumentation som upprättas är skolans/skolmyndighetens. På detta sätt blir anknytningen till verksamheten tydlig och lagstiftningen tillämplig, exempelvis om tystnadsplikt, arbetsledning liksom tjänstefels- och skadeståndsansvar.

Informera andra utanför skolan
Skolan är ingen isolerad ö. Skolans verksamhet omges och befruktas av andra aktörer som föräldrar, journalister, myndigheter och organisationer.  Samtal, skrivelser, möten – information utbyts varje dag via olika kontakter.

När information då lämnas måste alltid hänsyn tas till den tystnadsplikt och sekretess som gäller mellan skolans aktörer och andra. När uppgifter inte omfattas av sekretess får de röjas, likaså när det finns sekretessbrytande bestämmelser som öppnar upp. Exempelvis vid polisanmälan och anmälningsplikt då ett barn misstänks fara illa, när det rör vittnesplikt och generalklausulen vid en skolmyndighet och, viktigast av alla, samtycket från den det berör. Nedan beskriver jag kort hur dessa bestämmelser kan användas.

”Vid kontakter utanför skolan är det sammanfattningsvis viktigt att vid samtal eller utlämnande av dokumentation noga tänka på sin tystnadsplikt och sekretess. ”

Ett samtycke ska vara informerat, det vill säga den som samtycker ska noga veta vad hen går med på. Samtycket kan ges av den som uppgiften gäller förutsatt att denne är mogen nog att förstå konsekvenserna av sitt medgivande. Ett yngre barn kan därmed oftast inte samtycka. Ett barn i tonåren kan vanligen samtycka men i många fall kan det då också vara nödvändigt med ett samtycke från vårdnadshavare. Detta måste bedömas från fall till fall. Justitieombudsmannen, JO, har exempelvis kritiserat en skolsköterska för att ha hämtat samtycke från för unga barn för att få tala med andra på skolan, se JO-beslut 2333-2009 på JO:s hemsida.

Polisanmälan får göras i de flesta fall men ingen skyldighet finns. Skolan ska alltid noga i varje enskilt fall ta ställning till eventuell polisanmälan. Misshandel, sexuella övergrepp, stölder, hot och skadegörelse är brott som får polisanmälas, med stöd av bestämmelserna främst i offentlighets- och sekretesslagens (OSL) kap. 10. Även friskolorna, som inte omfattas av OSL, ska ta vägledning av dessa bestämmelser. En huvudregel vid polisanmälan är att det som är brottsligt bör polisanmälas, förutsatt att gärningsmannen är 12 år eller äldre, annars görs endast en anmälan till socialnämnden där utredningen görs av socialtjänstens personal.

Polisanmälan
EMI får inte polisanmäla utan samtycke från gärningsmannen för brott där lägsta straffet i straffskalan är fängelse under ett år. Undantag gäller dock vid vissa brott mot barn som gäller misshandel, sexualbrott, frihetsberövanden samt könsstympning.

Alla sådana brottsmisstankar får polisanmälas. En regel är även att skolpersonal kan medverka vid ett polisförhör, muntligt och genom att visa relevanta dokument, endast när man har rätt att polisanmäla. Vittnesplikten är däremot starkare än så.

Vittnesplikt gäller fullt ut för de flesta i skolan. Men i rättegångsbalken 36:5 begränsas i vissa fall den möjligheten via så kallat frågeförbud vid domstolen. Detta förbud att svara på frågor som ställs vid en rättegång av domstolens ledamöter inklusive ordförande, åklagare och försvarare kan i många fall gälla för EMI och för en skolpsykolog.

När ett barn misstänks fara illa finns en anmälningsplikt i socialtjänstlagens 14 kap. 1 §. Bestämmelsen är sträng och tvingande. En anmälan ska göras även i osäkra fall. Att fara illa kan handla om missförhållanden i hemmet (miljöfall) eller barns eget agerande (beteendefall). Samtliga anställda på skolan har också en skyldighet att lämna de uppgifter till socialnämnden som behövs för en utredning om ett barns behov av skydd eller stöd.

En generalklausul i OSL 10:27 ger möjlighet att i viktiga fall kontakta andra myndigheter. Bestämmelsen kompletterar andra sekretessbrytande regler och är ospecifik till sin innebörd. Den klargör helt enkelt att uppgifter får lämnas till en annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Med stöd av denna klausul kan skolmyndigheter, men inte friskolor, i vissa fall exempelvis polisanmäla, kontakta andra kommuners skolor eller andra myndigheter. Generalklausulen får användas av elevhälsan med undantag för EMI.

Hemliga handlingar
Vid en skolmyndighet finns allmänna handlingar som har upprättats där eller inkommit dit och som finns förvarade där. Hemliga handlingar (exempelvis skyddade personuppgifter, utredningar och känsliga personliga förhållanden) måste diarieföras och diariet är offentligt. Journalister utnyttjar det ofta för att kunna begära ut dokument värda att skriva om. Och även om skolan alltid ska sträva efter ett gott samarbete med media ska alltid en sekretessprövning göras innan dokument lämnas ut.

Vid kontakter utanför skolan är det sammanfattningsvis viktigt att vid samtal eller utlämnande av dokumentation noga tänka på sin tystnadsplikt och sekretess. Detta gäller även vid hemkontakt när en elev är under 18 år. Då ska kontakt tas med vårdnadshavare, inte med en umgängesförälder eller andra vuxna.
 
Integritetsfrågor är viktiga. Att prata och lämna ut för mycket och känslig information är inte bra, men det är heller inte bra att vara onödigt förtegen på ett sätt som kan drabba eleverna negativt. Samverkan i skolan behövs men även med andra utanför. Samtycke och andra bestämmelser öppnar för denna samverkan när tystnadsplikten annars kan vara ett hinder.

Det är klokt att också värna etiken när uppgifter får lämnas till andra. Det innebär att bara lämna ut sådana uppgifter som någon annan behöver för sitt arbete. Följs den regeln kan elever och deras närstående ha full tillit till att skolans personal i sitt arbete visar dem tillbörlig respekt och hänsyn, även i besvärliga situationer.

Referenser

Olsson, S. Sekretess och anmälningsplikt i förskola och skola, Studentlitteratur (2017)
Olsson, S. (2011/2012). Sekretess och dokumentation i elevhälsan. Tidskriften Elevhälsa, nr. 1, 39–48.
Olsson, S. (2012/2013). Etiska överväganden om integritet för elevhälsan. Tidskriften Elevhälsa, nr. 2
Olsson, S. Expertsvar om sekretess, anmälningsplikt och dokumentation, elevhalsan.se

 

Staffan Olsson

Staffan Olsson

är författare, föreläsare och före detta lärarutbildare.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant